Ashkan Fardost är doktor i organisk kemi och idag jobbar han med att analysera teknologins påverkan på människan och föreläser om det världen över. Se några av hans spännande TED-talks här: https://ashkan.io/
Vilka är dina bästa tips till att må bättre?
För det första så måste vi bli bättre på att acceptera att man inte alltid kan vara på topp. Vi måste må dåligt ibland. För man måste må skit för att veta hur det känns att må fantastiskt och tvärtom. Vi människor kan ju inte uppleva konstanter så länge, utan det är skillnaderna mellan olika lägen som vi känner av. Precis som en bra låt består lika mycket av ljud som tystnad. För mellan varje ton och ackord så är det massa tystnader, oftast lika långa som noterna. Om det bara var konstant ljud utan tystnad skulle det låta som kaos. Så tystnaden behövs. Det som inte hörs är lika viktigt som noterna som faktiskt hörs. Att må dåligt behövs också. Det får oss att reflektera och ger oss drivkraften till att förbättra saker och ting.
Vad gör du när du inte känner dig på topp?
Att på en gång påminna mig själv om att hur jag mår beror helt och hållet på hur jag väljer att reagera mot att jag känner mig på topp. Oavsett vad som har hänt. Det låter brutalt. För tänk om jag precis blivit rånad och nedslagen av okända människor ute på gatan? Mår jag skit och känner mig kränkt och förnedrad för att jag väljer att göra det, eller för att jag helt enkelt varit med om något hemskt? Eller om en relation som betyder väldigt mycket för mig plötsligt tar slut och jag inte kan få tillbaka personen i mitt liv. Mår jag skit för att jag väljer att göra det, eller för att situationen jag befinner mig helt enkelt ÄR skit?
Jag hör dig. Och jag håller till och med med. MEN. Vad jag menar är att situationen jag är i är vad den är. Inget jag kan göra i efterhand för att hindra en situation som redan hänt. Och jag kommer aldrig må bättre av att peka ut vem den skyldige var eller försöka hämnas. Även om “den skyldige” erkänner att det är dennes fel för situationen jag befnner mig i, så mår jag inte bättre av det heller.
Det kanske inte funkar så för dig. Men för mig gör det det. Därför har jag valt att göra på det här sättet. Exemplen ovan är extremfall, såklart. Sedan finns det ett helt spektrum av saker i vardagen som gör att man inte alltid känner sig på topp.
Men oavsett vad så väljer jag alltså att se mig själv som ytterst ansvarig. Inte för vad som hänt! Men för hur jag kan påverka situationen från och med nu.
Och det är det som är hela min poäng. Ingen annan i världen kommer kunna få mig att vara på topp igen. Det finns människor som kan hjälpa mig och ge mig stöd, förstås. Men det är jag som måste ta tag i det och katalysera processen. Annars kommer ingenting hända.
Och när jag påminner mig själv om allt ovan och inser att det faktiskt bara är jag som kan göra situationen bättre, så börjar hela processen med att nå toppen igen.
Vad motiverar dig?
Faktumet att det är jag själv som har makten att ändra på situationen. Finns ingen idé i att vänta på att få lov av någon annan, eller bli bekräftad av någon annan. Bekräftelsen måste komma från mig själv. Hela processen måste starta med mig själv, av mig själv. Det är mäktigt. Och fantastiskt. Även om man mår som värst.
Varför är det viktigt att prata om hur man mår?
Vi är ju emotionellt beroende av varandra. Det är så vi är konstruerade rent biologiskt. På samma sätt som vi delar kärlek så delar vi sorg. En människa som endast delar sin kärlek med sig själv genom hela livet är inte en frisk människa. Av samma anledning så tror jag att man blir sjuk av att inte dela sin sorg med någon man tycker om och litar på. Det skapar band och för oss närmare varandra.
Men det är också viktigt, tycker jag, att man inte pratar ut med massa människor i sin omgivning för att få bekräftelse på att man har gjort rätt. Det är inte konstruktivt. Man ska istället vara redo att höra alla aspekter av en situation från dem man väljer att dela sina känslor med. Och för mig så är alltid målet med att prata med andra att få hjälp med att hitta den optimala vägen att komma på benen igen. Inte få bekräftelse. Bekräftelsen ska komma från mig själv, i och med att jag förr eller senare kommer på benen igen. Det är DET som är bekräftelsen. Inte tomma ord.
Varför rekommenderar du BlueCall?
På 90-talet när jag var 10 år kom internet och jag har hängt på massa olika forum och communities kring mina intressen (teknik- och musikorienterade sådana) under väldigt lång tid. Där byggde jag relationer med väldigt många människor som jag blev “internet-polare” med. På den tiden delade man inte med sig av sitt riktiga namn, bild på sig själv, etc. Utan man hade ett alias och det var ens identitet online helt enkelt. Anonymt som sjutton, men ändå öppet och ärligt.
I takt med att jag blev tonåring och alla existentiella problem och funderingar började ta över min hjärna så började jag dela med mig av mina funderingar, tankar och problem mina s.k. “internet- polare” samtidigt som jag även gjorde det med mina “IRL-polare”. Jag märkte ganska fort att det fanns något magiskt i att prata ut om saker anonymt. Man behöver inte filtrera något. Man behöver inte vara rädd för att bli dömd, eller inte stämma in på den person man kanske upplevs vara av motparten. Man kan prata rakt ut utan att behöva tänka innan, vilket kan vara väldigt bra när man ska prata om saker som får en att må dåligt. Den stora nackdelen var förstås att man kommunicerade via text, vilket inte är optimalt när man ska dela med sig av känslosamma saker.
I takt med att internet och alla tjänster online blev mer och mer utvecklade så försvann anonymiteten ur många aspekter. Och idag syns knappt denna del av internet för de flesta användare.
BlueCall tar tillbaks den trygga anonymitetskänslan samtidigt som den går bortom text, för den som vill. Utöver chatten så kan man ju prata med en annan människa på det sättet vi är ämnade att prata – med rösten! Men fortfarande anonymt. Så för mig är det en revival av något som jag älskade med internet i dess yngre (och mina egna yngre) dagar. Men nu i modern tappning, uppföljning och ett helhetsperspektiv, av ett team som endast fokuserar på att få oss att må bättre.
